Artemisia och den gröna fen

Så ofta jag hinner och kan, sticker jag ner huvudet i min Artemisia Absinthium, Äkta Malört. Hon är syster till Gråbo och Åbrodd, en månens ört, len som silke och klädd i silverskrud. Malörten är en gammal läkeväxt som omnämns redan under forntiden. Människan har använt henne till både skydd mot pesten, onda andar, till magåkommor och ledbesvär. Hildegard av Bingen ansåg att Malörten var bra till allt.

Av Malört framställs den mytomspunna likören Absint – den gröna fen – en grönaktig dryck som vid varaktigt och överdrivet bruk sägs orsaka hallucinationer och leda till allmänt vansinne. Anledningen till detta rykte är det giftiga ämnet tujon. I koncentrerad form orsakar tujon kramper och höga doser kan leda till döden. I absinten som finns på marknaden idag – och även den från tidigt 1900-tal – ligger tujonhalten dock under gränsvärdena för vad som är tillåtet, varför den psykoaktiva effekten helt enkelt får tillskrivas alkoholen.

Förutom tujon, innehåller Malörten ett aromatiskt kolväte som kallas azulen. Azulen kan ha mörkblå färg som hos Kamomillen, eller grön som hos Malört. Detta kolväte har medicinska egenskaper som t ex inflammationshämmande, sårläkande och smärtstillande. Tinktur på Malört är lite av ett universalmedel då det anses magstärkande, prestationsökande, renande för mage och tarm, bra vid infektionsbenägenhet och nedstämdhet. Malört är en utmärkt parasitdödare och går att ta som kur vid magparasiter. Förr gjordes utdraget i fet mjölk. (Själv tycker jag att Sommarmalörten (Artemisia Annua) fungerar ännu bättre på just magparasiter.) Häng upp ett knippe Malört vid din ytterdörr för att hålla onda andar borta.
OBS, tas ej under graviditet och/eller amning.