En het potatis – eller tomat
Det är något visst med att skörda sina egna grödor! Att få följa sin egen tomat från frö till färdig grönsak. Tålamodet, den ständiga tillsynen, mer tålamod, för att månader senare få sätta tänderna i den oproportionerliga, knubbiga, icke standardiserade och alldeles egenodlade tomaten! Doften på händerna, smakexplosionen i munnen, kärleken…en skapar sig förståelse för ekosystemet och hur allt hänger ihop. Att jorden vi odlar i ger förutsättningarna för det vi sedan skall skörda och äta. Vilken typ av jord vill du odla i?
Växterna utgör basen i näringskedjan och när den biologiska mångfalden minskar p.g.a människans utbredning, ensidiga spannmålsodling och ständigt giriga jakt efter högsta profit, så slår det tillslut tillbaka på skörden. Skadeinsekter förlorar sina naturliga fiender, marken blir mindre bördig, och grödor som behöver humlor och bin för att pollineras bär mindre frukt.
Kemiska bekämpningsmedel som används vid odling av grödor är skadliga både för djur som vistas där och för oss människor som ska äta av dem. Vissa bekämpningsmedel, som organofosfater t.ex, är förbjudna i Sverige, men används flitigt utomlands och lagen skyddar inte konsumenten från giftet då en väljer importerade grönsaker. En person som endast äter besprutade grödor så får så klart i sig en hel del olika gifter. Vid en studie vid University of Washington påträffades insektsgifter i elevernas urin, gifter som de fått i sig via skolbespisningens mat.
Det finns fortfarande de som tror att bekämpningsmedlet sitter i skalet och att det räcker med att skölja sin frukt. Men en gröda som växt upp i kontaminerad jord, innehåller givetvis gifter i både skal och fruktkött. De produkter som visat sig innehålla mest gifter och tungmetaller är persikor, äpplen, paprika, selleri, nektariner, jordgubbar, körsbär, päron, druvor, spenat, lök, sallad och potatis. Genom att äta ekologiskt odlad mat, minskar vi exponeringen för bekämpningsmedel avsevärt.
Är det inte bakvänt att de livsmedel som innehåller höga halter av kemikalier och bekämpningsmedel ligger framme, fullt tillgängliga i butiken utan varningstext, medan de kärleksfullt odlade, ekologiska grönsakerna behöver märkas upp med klisterlappar och förvisas till särskilda hyllsystem – som om det vore DE som var onaturliga och konstiga? Det finns en uppsjö olika märkningar och det kan vara svårt att förstå betydelsen av alla. Dessutom kan en vara som är närodlad utan märkning vara mer miljövänlig än en KRAV-märkt dito som transporterats i flyg från Argentina. Halten av gifter i varan kan dock vara hög, beroende på hur den framställts. Det är inte lätt och här behöver vi som konsumenter läsa på och tänka efter själva, fatta egna beslut som vi bedömer är rimliga – inte bara stirra oss blinda på märkningen.
Nu till den heta potatisen. Det är inte billigt med ekomärkt heller. Eller? Många anser sig inte ha råd att bara köpa ekomärkt mat, men spenderar samtidigt pengar på läsk, chips, cigaretter, hundaccessoarer, mobilappar och nya kläder. Här handlar det om att ändra vanor. Tittar vi på den onödiga välfärdskonsumtionen förfasas vi över de summor som spenderas på onödiga ting. De som anser att ekomärkta livsmedel är för dyra, glömmer också att räkna in att vi faktiskt slänger mat för mer pengar än vad den miljömärkta maten skulle kosta oss. Fundera på vad som egentligen blir dyrt i längden.
Vi har det för bra i Sverige och mat ÄR för billigt! Varför skulle vi annars ta oss råd att slänga sådana ofantliga mängder som siffrorna visar på?! Svenska hushåll häller ut cirka 224 000 ton flytande mat och dryck via avloppet varje år. Det motsvarar cirka 26 kilo per person (Naturvårdsverket.se).
Om du har möjlighet att odla själv – gör det! I stor eller liten skala. Värna om jorden du odlar i, se till att den är fri från gifter. Jord från matkomposten är utmärkt för grönsaksodling. Var noga med vad du slänger i din matkompost – det du lägger där för kompostering skall du ju sedan stoppa i munnen…