Ljusets Gudinna
När Sverige fortfarande följde den julianska kalendern inföll vintersolståndet – årets längsta natt – den 13 december. När vi sedan gick över till den gregorianska kalendern år 1753, förflyttades vintersolståndet till den 21 eller 22 december.
Luciafirandet var alltså en ljushögtid och dåtidens vintersolstånd, långt innan vi firade helgon här i norr. Trots att det inte längre är årets längsta natt så har vi hållit fast vid denna ljusfest i Sverige.
Lusse eller Lucia kommer från latinets lux, som ju betyder ljus och Lucia är både en högtid och en person.
Dagens Luciafirandet är en blandning av både förkristna och kristna figurer. Det finns många berättelser kring helgonet Sankta Lucia som från början egentligen inte alls har med våra svenska Luciatraditioner att göra. Vi har dels berättelsen om jungfru Lucia som trots att det var förbjudet att vara kristen, ville viga sitt liv åt Jesus. Hon skänkte sin hemgift till de nödlidande, varpå den man som planerat att gifta sig med henne anmälde henne. Som straff blev hon dömd till att dö på bålet, lågorna skadade henne inte och tillslut stack en romersk soldat sin dolk genom hennes hals.
Den 13 december har man inom kristendomen, både västlig romersk-katolsk och östlig ortodox, sedan medeltiden firat helgonet Lucia vid årets mörkaste dag.
En annan sägen om myten kring Lucia är den om gudinnan Lucina. I hennes magnifika tempel i det gamla romarriket fanns en väldig staty av henne. När de kristna under 300-talet förstörde templet höggs statyn i bitar och de gnistrande ädelstenarna som utgjorde Lucinas ögon stals. Ur denna historia sägs myten om det kristna helgonet Sankta Lucia som den martyr som offrat sina ögon, ha skapats.
Själv gillar jag tanken på den hedniska Solgudinnan, Ljusets Gudinna, som skrider fram med sin krona av ljus och bjuder på Solbullar färgade av saffran och formade till vridna spiraler som får symbolisera solens värmande strålar. En personifiering av solgudinnan med det röda midjebandet som en fruktbarhetssymbol.
Natten till Luciadagen är enligt den gamla folktron den farligaste natten på året och kallas Lusse långnatt. Nu härjade trollpack och andra fredslösa väsen vilt och gårdsfolket gjorde bäst i att stanna inomhus och hålla sig vakna. Det är därifrån lussevakan har sitt ursprung.