Skördetid

Nämen hej augusti, skördemånaden…

Jag välkomnar verkligen den färgsprakande skymningen, den lite dunklare gryningen och de mörka nätterna. Äntligen kan jag se månen och stjärnorna igen. De har fattats mig, även om jag anat dem på sommarnattens ljusa himlavalv.

Än är det långt kvar på sommaren och ljumma sommarnätter, men när hösten sen kommer så står jag där med öppna armar i min ullfleecejacka och dubbla raggsockor för att välkomna den

Nu är det hög tid att skörda. Inte bara det som naturen har att ge, det är även tid att fundera på vad du vill skörda och ha mer av i ditt liv.

Jag är mycket bättre på det än vad jag är på att plocka bär och svamp. Naturens överflöd på sensommaren gör mig stressad och jag får bara dåligt samvete av allt jag varken vill eller kan skörda.

Jag har inget tålamod till att plocka bär och svamp, jag hat inte plats för förvaring och tycker inte att det är roligt heller. Jag plockar mycket hellre skräp.

Det betyder inte att jag inte är tacksam över allt som moder jord bemödat sig med att producera. Men jag vet också att grödor, frukter och bär funnits här långt innan människan och att naturen inte finns till för vår skull. Den finns till för sin egen skull och alla djur är välkomna att njuta och ta del av den i den mån de så önskar.

Det som växer i min trädgård och som vi odlat skördar jag förstås – tomater, gurka, chili, hallon, blåbär, svarta vinbär, krusbär, vindruvor, havtorn, morötter, potatis, kryddor, kål och lök.

Men i skogen vill jag bara vara. Utan hinkar och korgar. Kanske plockar jag en handfull bär och mumsar i mig, men mer än så blir det sällan. Kanske tar de fyrfota och bevingade medvarelserna hand om det jag inte ids skörda.