Våra hjärtans dag
Hjärtat slår ca 100 000 slag på ett dygn, helt utan att vi tänker på det eller behöver anstränga oss. Det är först när något känns fel som vi ger den där blodpumpande muskeln en tanke.
När min arytmi dök upp 2014 så fick jag remiss till Stockholm Heart Center för ett långtids-EKG. Fyra elektroder fästes på min bröstkorg och kopplades till en liten inspelningsdosa som jag sedan fick bära i ett band om halsen i 24 timmar. Jag kände mig som en blandning av Plåt-Niklas och valfri karaktär ur Transformers när jag gick därifrån.
Vid den här tiden spelade jag i två band (det tredje hade jag redan hoppat av), hade ytterligare ett musikprojekt, tog gitarrlektioner och sånglektioner en gång i veckan, hade precis fått nya arbetsuppgifter, jobbade 80 % samtidigt som jag pluggade på 50 % och skötte Rackarungens med webbshopp, workshops och helgmarknader. Men jag kände mig inte ens vidbränd. Allt var så kul! Men kanske var det ändå dags att välja bort och prioritera om. Och det gjorde jag.
När husläkaren kallade till återbesök så fanns det inga avvikelser eller tecken på skador på hjärtmuskeln. Så jag förberedde mig på massa frågor om mitt psykiska mående. För var det inte fysiskt så var det ju psykiskt, något hade orsakat känslan av arytmi.
Men det kom aldrig. Han frågade inte hur jag mådde, om jag trivdes med mitt jobb, mitt äktenskap, om mina sovvanor, motion eller kost. Ingenting. Eftersom det inte syntes på mätinstrumenten så fanns det ju ingenting att diskutera.
Jag började ändå berätta om att jag slutat i banden, att jag prioriterade promenader istället för fika med kollegorna, att jag målade målarbok om kvällarna, att jag yogade och mediterade, att jag slutat följa nyheter och att jag mådde riktigt bra av detta. Min husläkare tyckte dock att det lät mycket oroväckande att vända sig inåt och isolera sig från omvärlden på det där sättet. Han varnade för att det kunde vara tecken på depression.
Jag lät honom prata klart, tackade så mycket för hans tid, sedan reste jag mig upp och gick ut för att aldrig komma tillbaka.
Oavsett vad det var som orsakade min upplevda arytmi, så är jag glad att jag kollade upp det och också nöjd över de förändringarna jag gjorde. Jag tänker också oftare på mitt lilla hjärta och är tacksam över att det kämpar på i ur och skur.
Ett skönt sätt att stilla sig och samtidigt ladda batterierna när en befinner sig i stormens öga, är att lägga ena handen över hjärtat och ta medvetna andetag. Eftersom både händer och hjärta leder energi i form av elektricitet, så kan handflatans elektriska laddning härmed strömma tillbaka in till hjärtat och ”ladda” det.