Zooma in & zooma ut

Jag har två sätt att ta mig an uppgifter som är jobbiga. Det ena är att zooma in och det andra är att zooma ut. Metoderna fungerar olika bra, beroende på min egen energi och på uppgiften som skall utföras.

Att zooma in handlar om att bryta ner saker till små små fragment. Att inte addera alla små jobbiga uppgifter och skapa ett oöverstigligt ansträngande slutmål.

Istället för att föreställa mig hur jobbigt det ska bli att laga mat med alla olika moment – skära lök, steka lök i pannan som är av gjutjärn och svintung och tråkig att diska sen, att riva morötter men först leta fram rivjärnet ur det där stökiga skåpet där en behöver ta ut 4 olika hushållsmaskiner och silar för att ens komma åt, att ta fram mått och mäta upp linser och vatten i kastrullen som står i diskhon och måste diskas först, så tar jag en sak i taget.

Jag börjar med att resa på mig. Det var inte så jobbigt. Sedan sätter höger fot framför vänster. Vänster fot framför höger. Jag tänker på det jag gör medan jag gör det. Så fortsätter jag i riktning mot köket. Matlagningen finns inte alls just då. Jag låtsas att varje liten uppgift är själva meningen med allt, resan är målet, det finns inget sen. Det betyder inte att jag måste njuta av varje ögonblick, jag måste ingenting. Jag kan vara helt neutral utan värderingar och analys. Bokföring är ett annat bra exempel på en uppgift som jag inte överhuvudtaget kan göra utan att först bryta ner den.

Att zooma ut handlar om att i princip bara fokusera på slutmålet och marschera på utan att reflektera över vägen dit. Här är det inte resan som är målet. Jag tycker själv att den metoden känns som ett jäkla slöseri med livet och kanske är det denna jag tar till i väntan på att helt kunna behärska metod 1. Detta läge hamnar jag i då jag ska göra något som känns lite läskigt som mammografi, cellprov och liknande. Inför sådana situationer hoppar jag alltid fram i tiden och tänker ”Om 2 timmar är det över”. Jag bejakar mitt gamla flyktbeteende som var av allra högsta betydelse när vi levde bland (andra) farliga vilda djur (människan är väl det i särklass mest farliga djuret idag).

Jag är ganska strukturerad och ordningsam, vilket hjälper mig både i vardagen och arbetsmässigt.

Men när ordningssinnet förvandlas till kontrollbehov och kravet på att alltid ha fullständig överblick blir till ett hinder, då behöver jag zooma in för att inte få panik. Och ju mer jag övar på att zooma in, desto bättre blir jag på att låta bli att zooma ut.